Leva sig in i tevepjäser som om det vore verklighet

Vad jag menar med en bra tevepjäs eller filmer i allmänhet är att när man sitter och tittar så upplever man det som
om det verkligen ägde rum. Man engagerar sig för eller emot skådespelarna som om det vore en dokumentär.
En pjäs eller film som inte kan förmedla denna känsla är helt fel tycker jag. Som nu t ex Anna Pihl, som tittare tror man på Anna Pihl-personen till l00 % och känner för och med henne. Men en sak tror jag inte på förstås och det är hennes kärlek till den svensk som spelar polis. Han är så trist så jag blundar när han kommer i bild, löjligt kanske men jag måste. Istället är man småförälskad i den danske tjusige skådespelaren som spelar Anna Pihls f d
pojkvän och återgår hon inte till honom så blir jag sur. Men det är bara film, säger min sambo, men som jag skrev i början film och pjäser ska få den tittande att bli ordentligt engagerad annars är pjäsen körd menar jag. Så, Anna Pihl, GÅ TILLBAKA TILL MARTIN! Barnslig uppmaning, ja, jag vet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback