lisad

Ett helt år har man slitit varje tisdag med att måla, 10 st kvinns i olika åldrar, och idag lördagen den 14 april var det dags med VERNISSAGE. Jag var skeptisk, hur skulle dagen bli, flera av mina vänner hade ringt återbud till att komma. Mina målarkompisar är jätteduktiga. Vi började som vanligt med champagne för att komma i säljstämning.
Så började tittarna droppa in. Skulle dom köpa en tavla eller ej? 60 minst var till salu. Plötsligt dök en bekant till mig upp. Hon funderade på att köpa och ge bort. Men nej hon ångrade sig och köpte några av mina vykort istället.
Framåtkompisarna slog klorna i besökarna för att informera dom och få dom att köpa. Jag orkade inte med fjäsk.
Gick hem en stund för att äta lite. Kom tillbaka o träffade flera oförutsedda vänner, jätteroligt. Men inte hade dom någon köplust inte, köpte inte ens vykort. Dock kom en fd kompis med violer i kruka och ett vackert av henne handgjort kort. Dessutom köpte hon ett av mina vykort. Uppmuntrande. Sedan dröp flera vänner och bekanta in.
Och så plötsligt ropade man på mig, någon ville köpa en av mina tavlor, jag blev helt förvirrad och visste inte hur man gjorde när man sålde, bad en erfaren konstnär om hjälp. Gud vad jag gjorde bort mig. Ett okänt gulligt ungt par ville köpa. EN KUL VERNISSAGEDAG. För den som säljer får pondus i gruppen.