lisad

Så är väl släktfesterna slut för den här gången men ibland kan samtalen bli rätt spännande. Som när en släkting till mig berättade att hon väldigt ofta hade dèja vu-upplevelser, dvs man upplever när man kommer till en fullständigt okänd plats att man har varit där tidigare. Jag har själv några gånger upplevt samma sak. Då svarade någon att hjärnan är snabbare på att tolka än själva medvetandet eller något sånt, dvs hjärnan upplever platsen och när då personen ser platsen så får den uppfattningen att här har jag varit förut. Vi började prata om märkligheter, t ex att ofta ser man en person som påminner om någon man inte har träffat på väldigt länge och strax efter dyker den personen upp.  För egen del minns jag när jag som 22-åring kom till Stockholm från
min hemstad Helsingborg där jag hade haft en väldigt elak och otäck chef. Jag fick ibland sitta i växeln och gud nåde mig om jag gjorde något fel där. Då kom han utrusande och skrek, ja, vi var många som var ordentligt
skraja. Men nu var jag i Stockholm och hade som sekreterare ett eget rum och plötsligt kom jag att tänka på min otäcka chef därnere i Skåne och jag reste mig upp och skällde ut honom efter noter. Då ringde min chef här i Stockholm och bad mig gå ett ärende för honom och jag sprang glatt ner för att få en liten paus men men VEM är den förste jag möter nere på gatan? Jo. min chef från Helsingborg!. Jag blev stel av skräck, trodde nästan att han hade hört vad jag hade sagt. Han gick förbi utan att känna igen mig men jag var rätt darrig i benen när jag återvände till mitt kontorsrum. Tala om märkligheter.