lisad

Läser i DN idag "Singelkvinnor kan få ja till insemination" och undrar hur de här kvinnorna tänker, inte är det på de kommande barnen i alla fall utan tror jag så här, de tycker "mina väninnor och mina systrar och bröder har barn, varför ska jag inte få ha egna barn även om jag är ensam?" . Hur det barnet kommer att uppleva sin situation verkar man inte tänka på eller känna för. Två föräldrar är viktiga för ett barn, alla som har barn och som har skilt sig vet ju detta. Att ha en manlig närstående person under sin uppväxt är av stor vikt för ett barn och längre fram i livet kan en pappas stöd vara mycket viktigt. Dessutom att vara ensam
nära anhörig till ett barn kan vara oerhört svårt. Andra anhöriga kan inte känna samma ansvar som föräldrarna själva. Det finns ju väldigt många ensamma barn i världen, varför inte adoptera ett barn istället
ÄVEN om man då också blir en ensam förälder. Det är då tror jag lättare att få stöd av andra anhöriga.
Vidare kan ett vuxet barn bli bitter på sin själviska mamma och ta avstånd från henne, om man räknar med att barnet (-en) ska ta hand om en på ålderns höst, kan man nog också bli besviken. Dessutom för en människa att inte ha en aning om vem som är ens pappa skapar är jag övertygad om stor frustration. Och vidare världen är på väg att överbefolkas. Nej tycker jag själv de barn som redan finns i första hand. Jag står för nästan första gången på kristdemokraternas sida, dom verkar tänka längre än näsan räcker.