lisad

I DN har man ett tag diskuterat syskon och vad det innebär att ha sådana eller att vara ensamt barn. Själv är jag enda barnet och det har gett mig en hel del handikapp i livet, man säger ett enda barn blir bortskämda men jag tycker att dom blir handikappade. Hur så? Jo, man får sådant förtroende för människor för man har behandlats
väl av sina föräldrar och tror som sagt alla om gott vilket verkligen gör en sårbar och utan vassa armbågar som man måste ha för att ta sig så att säga fram i livet. Svårt är det också när föräldrarna går bort, då har man inga
som man kan diskutera sina barndoms minnen med och det känns frusterande. De flesta jag vet som är enda barn vill ha flera barn själva för att som sagt de vill inte att deras barn ska känna utanförskapet som dom själva har gjort.