Varför blir man alltid besviken på Guldbaggegalan?

Visst var Sissela Kyle tjusig och ibland också rolig men ibland skulle det vara allvarligt när man påmindes om stora filmare som hade gått bort och det kunde man ju knappast skoja med, det blev varken hackat eller malet.
Och så dessa underliga inspelade filmer i svart-vitt, där Cecilia Frode skulle spela tänd på en tjock karl och i en scen sög av honom. Många barn tittar på galan och är det något att visa för dom? Var det för att tillfredsställa
den manliga publiken, eller? Trist inslag i alla fall. Det bästa på kvällen tyckte jag var Gösta Ekman, som betytt
så mycket för den svenska publiken både i filmer och på teve. Han är värd all hyllning och var lika spänstig nu som han har varit tidigare. Tyckte dock att hans fru såg kritisk ut. Hoppas hon inte är som hon såg ut mot honom.
Som f d skånska var det förstås kul att Michael Segerström fick ett så fint pris även om han som han sa inte talar rikssvenska. Verkligt fin reklam för skånskan! Men ändå, man känner sig inte nöjd trots all elegans. Dock Per Morberg förvandlades verkligen från vanlig kille till en jättetjusig karl, tyckte jag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback