lisad

Min sambo och jag gick denna vackra majlördag en promenad genom vår kyrkogård som ligger alldeles intill där vi bor. Där är gudomligt vackert så här års med stora gröna lummiga träd, blommande syrener och på den gamla delen fullt av små kors som står tätt, tätt. Men när vi gått runt och skulle gå ut så fanns det en stor grön yta där vi förstod
att man numera ha kistbegravningar, särskilt många invandrare begraver sina döda i kistor. Större delen av de svenskar som dör kremeras och askan från den döde/döda hälls i en urna som grävs ner och det kräver enormt
litet utrymme. Vi tyckte vi för en tid sedan läste att det är mycket ont om begravningsplatser och kanske är detta anledningen till att vi bränner våra döda. Eller? Men plötsligt så kommer bruket med kistbegravningar tillbaka.
Hur ska då våra begravningsplatser räcka till? Underliga funderingar en vacker majlördag men dom kommer när man tar en skön promenad på den tysta och stilla kyrkogården.