lisad

Egentligen är jag en s k insändarskribent. Vill gärna tala om för andra människor om vad jag tycker i olika frågor. Jag vill alltså inte använda bloggen som en slags dagbok, har redan en i en databas där jag skriver om privata saker varje dag.
Men som bara min sambo kan läsa. Jag hade då i min enfald trott att man skulle nå många om man bloggade om samma saker som jag skriver insändare om men så blev det ju inte. Idag fick jag t ex in en insändare i Expressen om bröstcancer och Rosa bandet och hur många läser den, kanske alla Expressenköpare? Nej, det gör dom inte förstås men med en upplaga om 3-400.000 ex så läser kanske hälften min insändare dvs 150.000-200.000 läsare. Då känns det ju meningsfullt att skriva. Att skriva min blogg är till stor del otacksamt arbete då  bara några få läser. Tyvärr. Men kanske jag fortsätter ändå, för ibland får jag rätt    spännande kommentarer. Det känns lite kusligt med denna enorma massa av
anonyma bloggare som kan skriva nästan vad dom vill i sina bloggar eller i sina kommentarer.