lisad

För att få litet förströelse i hostandet och febern försökte jag titta litet på teve och hamnade då Uppdrag granskning, där jag inte först fattade vad det handlade om, fem försvunna hästar!? Men det gick snabbt att fatta vad det handlade om. 5 hästägare av olika slag ville sälja någon av sina hästar och hade då fastnat för en annons på nätet att en ung tjej sökte
sällskap till sin ensamma! häst. Jag vet ingenting om hästar så jag försökte följa med så gott det gick. De intervjuade
hästägarna berättade om en ung söt "häst"tjej hade kommit och tittat på deras älsklingar som dom nu skulle skiljas
från. Hästintresset hade de gemensamt och hästsäljarna kände att de kunde lämna över sin häst till denna charmiga
hästälskande person. Det blev nästan som en thriller. När de som sålt sina trots allt älskade hästar ville höra hur hästen
som de sålt hade det GICK DET INTE ATT FÅ TAG I VERONICA L (eller N?) som hästköparen hette. Efter Uppdrag Gransknings efterforskningar kom man till slut fram till att hästarna inte alls hade kommit till något stall utan till
ETT HÄSTSLAKTERI!!! som Veronicas pappa arbetade och Veronica SJÄLV ÄGDE!! Hästarna var borta och troligtvis
hade dom slaktas till hamburgerkött (bojkotta sådant i fortsättningen! Själv äter jag det aldrig). Det var omöjligt att
hitta hästarna, dom har ju inga gula EU-märken som kor utan betraktas mer som sällskapsdjur. Uppdrag Gransknings-
teamet fick aldrig tag i Veronica, hon skymtade förbi i en bil på slutet, men hennes f d sambo berättade att det inte hade
funnits något stall överhuvudtaget men dock en häst som Veronica sagt ville ha sällskap. En kvinnlig hästägare började
gråta, när hon tänkte på att hennes fina häst blivit slaktad till mat. Hur tänker sådana människor egentligen? Naturligtvis
var det ett smidigt sätt och ostraffbart sätt att få slaktdjur kanske billigt. Men sättet nej fy!