lisad

Denna gråmulna vinterdag med ett par plusgrader är det mycket på teve. Från kl knappt halv 11 sändes ett jättelångt program från Minneshögtiden efter Nelson Mandela. Jag satt o såg programmet ett par timmar. Sedan åt jag lunch o vilade en stund o sedan bakade jag klenäter som blev goda men misslyckade till formen o sedan såg jag förstås på slutet av minneshögtiden för Mandela. Nu väntar Nobelprisutdelningen om en dryg halvtimme. Den måste man ju se. I mitten på 50-talet blev jag inbjuden till Konserthuset där prisutdelningen skedde och traskade iväg i snösörjan i lång klänning. Man skulle förstås vara festklädd en sådan kväll. Det var mycket smickrande att få vara med på utdelningen MEN numera ser jag ju utdelningen via teve och då ser och hör man bättre. Men det är ett trevligt minne. Teve fanns inte i våra liv då!!