Köp INTE rättvisemärkt te!!
te som är dyrare än annat te för att de tror DUMT NOG att teplockarna ska få bättre villkor. Det är så otroligt otäckt
så man blir alldeles kall. OM det inte gär någon skillnad för teplockarna när man köper te så varför då göra det.
VEM tar pengarna som kommer in? De som är ansvariga bara ursäktar sig. Fasansfullt.
Hej!
Rättvisemärkt handlar om så mycket mera än om bara pengar för producenterna. - Att vi väljer Rättvisemärkt - certifierade varor innebär att arbetarna och odlarna har fått sina mänskliga rättigheter respekterade, så som att fackligt organisera sig (för att tex driva frågor om löneförhöjningar) och att inte utsättas för diskriminering mm.
Ett stort problem inom stora delar av handeln är att mycket av priset vi betalar för en vara hamnar i västvärlden och inte hos producenterna. Detta och dock inte specifikt för Rättvisemärkt utan så är det med nästan all handel som innebär att förädlingsledet (rostningen av kaffet, skapandet av chokladen etc) finns i de rikare länderna, eftersom det är i förädlingen man tjänar mest pengar.
De Fairtrade certifierade producenter jag träffade på under min 3 månader långa resa i Ghana sa att det är rätten att få organisera sig samt det faktum att man får en Fairtrade premie som verkligen gör skillnad för dom. - Utan rätten att organisera sig hade man inte kunnat driva frågor om lediga lördagar, högre löner mm, och utan premien hade man inte kunnat köpa cyklar, starta mikrolån samt bygga skolor i dammiga byar.
- Rättvisemärkt gör stor skillnad för många producenter, hade dessa varit tvungna att sälja sina produkter på den konventionella marknaden som majoriteten av världens bönder och producenter tvingas till hade man med största sannolikhet inte fått vara organiserade och därigenom inte haft det enda verktyg man som arbetare i syd har att förbättra och påverka sin arbetssituation.
Mvh Emilie Persson, ambassadör för Rättvisemärkt
Hej,
Förstår din frustration över att allting inte är som det sägs vara. Men man måste komma ihåg att Rättvisemärkt är den enda märkningen som kämpar för bättre levnads- och arbetsvillkor. Organisationen är relativt ny och ingenting är helt perfekt. Det är däremot ett steg i rätt riktning, man kan alltid förbättra sig (vilket så också kommer att ske). Den lilla témängden som säljs är försvinnande liten, och förändringarna går långsamt. Jag tyckte att filmen påvisar väldigt tydligt på hur stora klyftorna är, rent ekonomiskt sett.
Såhär var det för kaffet också de första åren, när rättvisemärkningen var i full gång. Om inte vi konsumenter visar att vi vill att de på andra sidan av produktionsledet ska få det bättre - vilka företag kommer då att bry sig?
Det är värt att lägga ner några kronor extra på Rättvisemärkt té - för det kommer att bli bättre. Vi kämpar för en mer solidarisk värld.
Law
Visst är det så att det förekommer brister i systemet med Rättvisemärkt. Världen är väldigt sällan bara svart eller vit...
...MEN vi får inte glömma hur alternativet såg ut, På de konventionella plantagen förekom barnarbete, såväl som användning av bekämpningsmedel utan skyddsutrustning. Där skilde sig de konventionella plantagen från de som certifierats av Rättvisemärkt. Rättvisemärkt har svarat på kritiken som framförs i dokumentären på sin hemsida www.rattvisemarkt.se läs gärna detta. Det finns, som jag uppfattar det, en stor förståelse inom Rättvisemärkt för att förbättringar måste genomföras och de flesta av de problem som lyftes i filmen var kända av FLO (internationella Rättvisemärkt) och åtgärder pågår.
Det som inte framkommer i programmet (eftersom uppdrag granskning såklart måste ha en skarp vinkling för att skapa intresse) är de positiva exempel som finns och situationer när Rättvisemärkt gör stor skillnad. Sådana exempel finns del otaliga av. För att nämna ett exempel så kan jag själv berätta om mina erfarenheter från en studieresa till Sydafrika där vi besökte citrusplantage som var certifierade av Rättvisemärkt och konventionella plantage (ja, jag finansierade resan själv så den bekostades inte av "administrativa kostnader" genom Rättvisemärkt).
I Sydafrika är ett av kriterierna för att en plantage ska bli Rättvisemärkt att minst 25% ska ägas av arbetarna. I praktiken är detta ett sätt att omfördela mark och resurser från den "vita eliten" som efter apartheids fall ägde den mesta marken i Sydafrika till plantagearbetarna som är svarta eller färgade. En av de plantager som vi besökte ägdes till 75% av arbetarna och den f.d ägaren hade som mål att inom 5 år ha sålt hela farmen till arbetarna. För premien hade de bland annat köpt in datorer för utbildning av arbetarna samt utvecklat ett koncept för Fair Trade in Tourism för att fler arbetare skulle kunna få fasta anställningar året om (citrusindustrin är säsongsbetonad). Arbetarna som vi intervjuade var väldigt stolta över att de nu själva ägde och drev stora delar av plantagen. En tydlig skillnad mellan denna plantage och de konventionella var den känsla av inflytande som arbetarna på den certifierade farmen lyfte fram. På de konventionella farmerna klagades det mycket på att de inte kunde påverka sin situation. Så visst kan Rättvisemärkt göra skillnad! (Sedan ska jag inte sticka under stol med att vi också såg saker som vi upplevde som problematiska även när vi besökte de farmer som var certifierade, men skillnaden var tillräckligt stor för att motivera mig att fortsätta handla Rättvisemärkt).
Även om jag personligen är positivt inställd till Rättvisemärkt och Rättvis Handel i övrigt så är jag glad att granskningar i stil med den som Uppdrag Granskning nu har gjort lyfts fram och diskuteras. Kritik - om den är konstruktiv - leder till utveckling :).
Hej!
Kortfattat, så som tidigare kommentarer så handlar rättvisemärkt om så mycket mer.
Rättvisemärkt ger producenterna pengar för mödan, men Rättvisemärkt kan inte ändra allt för hur t.ex teplockarna har det. Rättvisemärkt hjälper dem att få bättre villkor, men man kan inte ändra så mycket på så kort tid. Allting är under ständig utveckling !
Bojkotta rättvisemärkta produkter
Förvånad över rubriken? Varumärket ”Rättvisemärkt” står för förbättrade villkor för de som producerar varor som du och jag dagligen konsumerar. Är man emot de orättvisorna som människor som tar fram dessa produkter utsätts för så handlar man rättvisemärkta produkter. Man handlar i tron att man gör något bra. Så är inte fallet.
Är jag ännu en negativinställd människa som ser allt i svart eller vit och som tycker att det inte finns något att göra åt orättvisorna? Du tänker säkerligen att det är trots allt bättre att stödja varumärket ”Rättvisemärkt” eller andra typer av biståndsverksamhet än att inte göra något alls. Så är det självklart inte. Det finns mycket annat att göra. Saker som är effektivare och som inte upprätthåller den orättvisa resursfördelningen i världen.
Om du ifrågasätter det arbetet som Rättvisemärkt gör så får du en fråga tillbaka. Vad finns det för alternativ istället? Snällt accepterar man detta svar. Men det stämmer inte. Det finns alternativ och det finns rättvis handel som är värt att kallas det. Det finns både i Latinamerika men även i många andra delar av världen. I Latinamerika finns rättvisehandelsorganisationen ALBA som består redan av 6 länder. Det finns den internationella bondeorganisationen ”Via Campesina” (http://viacampesina.org) och brasilianska MST bland annat. Alla dessa organisationer verkar för rättvis handel. Alla de verkar för att ändra både på vad man ska producera och hur produktionen och handel ska gå till på ett ekologiskt och rättvist sätt. Detta känner organisationen Rättvisemärkt till men de håller tyst om detta. Varför?
Under de senaste seklen har länderna i Norr byggt upp ett världshandelssystem där ett fåtal länder, de så kallade i-länder, är mottagare av råvaror och livsmedel. Majoriteten av världens länder, de forna kolonierna, fortsätter än idag att serva våra länder med det mesta vi behöver -nästan gratis. Det är ju i-länderna som sätter världsmarknadspriserna för produkter de importerar. De är också i-länderna som sätter de höga priserna för förädlade produkter som i-länderna producerar. U-länderna har inte mycket att säga till om. De kan bara fortsätta att producera det som de rika har behov av.
Inom u-länderna finns också ett fåtal människor som profiterar med den så kallade frihandeln. Dessa människor, som oftast är ättlingar till européer, har på tvivelaktigt sätt och sedan kolonialtiden ägt enorma jordarealer. Detta innebär att majoriteten av befolkningen inte har någon jord för att odla mat. Maten importeras ofta från europeiska livsmedelsproducenter som Lidel och Nestle tro det eller ej. Godsägarna som vill förstås tjäna pengar på ”sin” jord producerar kaffe, bananer och andra frukter eller i värre fall dyra mineraler som vi tillverkar våra mobiltelefoner av.
Länderna som vill ändra dessa förhållanden motarbetas av i-länderna både politiskt och ekonomiskt, ibland militärt. Regeringar som inte ställer sig i led störtas i demokratins namn. Det gäller att upprätthålla de nuvarande förhållandena. Men det finns ännu ett sätt att upprätthålla denna världsordning, nämligen genom bistånd och utvecklingshjälp. Varumärket ”Rättvisemärkt” är en del av Sveriges biståndsverksamhet.
Många människor som varit politiskt engagerade och som utsätts för förtryck i tredje världen vet att bödlarna i tortyrkammaren använder sig av den elake bödeln och en god förstående kompanjon. Båda figurer vill samma sak och är lika skyldiga till övergreppen mot sina offer. Så är det också i världspolitiken. Medan u-länderna utsätts för enorma påtryckningar från IMF och Världsbanken, inom FN och ibland rena sanktioner om de inte går med på att öppna sina marknader kommer den goda utvecklingshjälpen och sina NGO.
Men vad är det som händer när jag handlar Rättvisemärkt?
Vi lever i en tid där bönder i många kontinenter för första gången går ihop och organiserar sig. De kräver sin jord tillbaka. De kräver utbildning och stöd från staterna för att driva ett hållbart jordbruk. De vill vara självförsörjande och inrikta sig på den interna marknaden, inte exportera till främmande länder. Det handlar om miljoner bönder världen över. Nu finns det också ett konkret alternativ där länderna inom ALBA där Venezuela, Bolivia, Nicaragua, Honduras, Granadina och Kuba är med och stödjer dessa bönder både med resurser och kunskap. Samarbete mellan ALBA och Afrika växer.
Varumärket ”Rättvisemärkt” håller, genom att uppmuntra fortsatt produktion av artiklar som du och jag vill ha, på att bli ett alternativ till ALBA, MST i Brasilien och Via Campesina. Rättvisemärkt hindrar indirekt att bönderna återtar sin jord och framförallt att det verkliga alternativet såsom ALBA, mm blir ännu starkare. Om ALBA, MST och Via Campesina lyckas kommer bönderna i syd att sluta serva oss med det vi behöver. Det är inget bra för oss förstås eller? Då är vi tvungna att betala vad produkterna verkligen kostar.
Det som händer då vi handlar ”Rättvisemärkt” är i själva verket är att vi bidrar till att upprätthålla en världsordning där de fattiga jobbar åt oss. De producerar det vi efterfrågar istället för att producera de livsmedel de själva behöver för att överleva. Och det värsta är att detta görs i rättvisans namn när det handlar i själva verket om välgörenhet och egenintresse.
Mitt förslag för att bönderna i syd får ett bättre liv med bättre arbetsvillkor är att sluta konsumera de produkter som kommer från länder utanför Europa. Att få en dollar till om dagen är inget alternativ för arbetare som riskerar sitt liv på sikt. De som producerar åt oss upprätthåller och till och med befäster de orättvisa förhållandena som kolonialperioden skapade. Bidra inte till detta. Bojkotta Rättvisemärkt och produkter som kommer från länder utanför Europa.
Eddie Salgado
[email protected]