lisad

Jag tror trean har satsat på rätt häst när de körde igång med programmet Sveriges smartaste barn, där barn testas på sina kunskaper. Lilla Melodifestivalen och Små stjärnor som också finns gör barn till att bete sig som vuxna, här får de vara sig själva men visa vilken potential de här när det gäller olika kunskaper. Här samlas
barn, föräldrar, mor- och farföräldrar framför teverutan för att uppleva spänningen att se vem som är bäst och
vem kan koras små småningom som Sveriges smartaste tjej eller kille. Man ser faktiskt framemot nästa program.

Visst är det roligt med vackra kläder och också att se på sådana i teve men man blir häpen när BBC via ettan sänder ett program om den hemliga värld, kvinnor förstås, som köper sina Haute couture-plagg från Paris.
Visst var det spännande att se dessa "hemliga" enormt rika kvinnor visa upp sina haute couture-kläder, där en blus kunde kosta 70.000 kr dvs l0.000 dollar eller en klänning upp till nästan en miljon!! Men vad gör man med mycket pengar, något  roligt bör man väl ha för dom. Men ändå. Dock fanns det kvinnor i denna hemliga klubb
som verkligen ställde upp med välgörenhet. Men denna värld krymper  och när man ser mannekängerna, tråd-, trådsmala så kan man förstå att det är svårt att komma i en sådan klänning även för en hypersmal rik kvinna.. Såg förstås även på Stinas program och när man såg de båda väninnorna Marie Göransson, oförstörd och vacker, och jämförde henne med väninnan Britt Ekland, i samma ålder med sitt manipulerade utseende så var det en signal till andra kvinnor. Behåll ditt eget utseende. Det vinner man på i längden.

Efter att ha sett ytterligare ett avsnitt av detta fantastiska program måste man skriva några rader. Man sitter med gapande mun och bara stirrar. Och visst kan man få en religiös känsla, vem har skapat denna fascinerande värld?
There must be a Creater I think. Alla dessa oerhört egendomliga djur. Grottor, kan det vara något, tänkte jag före programmet, men det kunde det verkligen. Hade det funnits Nobelpris i teveprogram så skulle producenterna till
de här filmerna få det. Pris borde de ha i alla fall.

En insändarskribent i DN idag frågar hur man ska hejda folkökningen för det är ju den som är en stor bov i klimatproblemet.  Han skriver också, för 60 år sedan fanns det 2 miljarder människor på jorden, idag bara
några decennier senare är vi SEX miljarder!! Kanske måste övriga länder göra som Kina sätta gränser för
barnantalet. Minns inte när eller om denna bestämmelse har slutat men då fick man i varje familj endast ha ett barn, flickbarn dödades enligt vad jag har hört i mängder. Nu lär det råda stor brist på kvinnor i vissa delar av
Kina. Men det är kanske en väg att gå även om den tycks brutal, bara ett eller två barn i varje familj. Men, men
det är nog en utopi att genomföra.

Så var det då slutmålat för i vår. En händelserik vår men oj vad det är svårt för en grupp trots bara l0 medlemmar att hålla sams. Sista gången, dvs gårdagen den 24 april blev dramatisk med många perlsonliga utfall. Pinsamt.
Utställningen blev dock lyckad. Jag målar gärna av gamla klassikers målningar, vilket ju är tillåtet om man anger
att det är en kopia, men en av medlemmarna i gruppen ifrågasatte om det var lämpligt att ställa ut kopior. Då visste inte hon att det f n finns en stor marknad för kopior i världen. Jag tycker att det är jättekul att måla av van Goghs målningar, passar mig precis, och i dag den 25 april stod en stor artikel om hans målningar i DN. Ska bli kul läsa den. Och Lene, om du läser det här, tackar jag för dina trevliga kommentarer, speciellt den om sura stockholmare,
du är ju en sådan men absolut intesur utan tvärtom mycket trevlig sedan flera generationer.

Jag vill inte lägga några politiska synpunkter på folkpartiledarens avgång, bara helt mänskliga. Vad fruktansvärt att schavottera i media på det sättet. Mobbning på högsta nivå. Numera gäller inte erfarenhet utan ungt och piggt och nytt ska det va. Som sagt det gäller att avgå i tid med flaggan i topp om man inte vill bli utlämnad till varulven media.  Väljarna är ett underligt släkte, ibland röstar dom si och ibland så och unga vill inte ha något med politik  att göra verkar det som. Och ändå är det politiken eller politikerna som styr våra liv i stor utsträckning.

Förlåt, invånare i Stockholm, ja, jag är själv en sådan, dock skånska i botten men varför är alla människor i alla åldrar så frukansvärt sura här? Man blir inte glad. Handlade i en stor matvaruaffär idag och alla knuffades och trängdes och stötte man till någon så fick men en ilsken blick, ja, också om man blev knuffad själv! Jag är som sagt från Skåne och där uppför man sig helt annorlunda, man kan prata med främmande människor och man säger förlåt, kanske det låter som forlaut men ändå. Man gör narr åt den skånska dialekten men hellre den än alla sura miner och ansikten i Stockholm.

Man blev oerhört gripen av den danska dokumentären i tvåan på söndagkvällen. En liten kille var 8 år när hans pappa begick självmord och några år senare fick han benmärgscancer med all ångest och smärta han fick genomgå. Han och hans två bröder funderade naturligtvis mycket över pappans självmord och hade olika förklaringar. Mamman samlades ofta med sina tre söner vid graven och lindrade på så sätt sorgen för tillfället
genom att prata om vad som hänt. Men när sonen som fått benmärgscancer låg i sin sjukhussäng och mamman bredvid undrade han som programmet också kallades: kan man dö i himlen? eller förstås är man där för evigt.
Vilka stora frågor, som ingen levande kan svara på men att mista sin pappa när man behöver honom som
bäst är förstås ett enormt slag för en liten människa. Dock slutade programmet med en fotbollsmatch där
sonen med sin cancersjukdom var botad med nytt hår som hade växt ut och livet tycktes gå vidare om man
som sagt bortser för den eviga såret genom sin pappas död.

Nog blir man beklämd när man ser programmet Barnslavar och ser dessa barn arbeta med tunga och svåra jobb,
t ex pojken i Peru, 11 år gammal, som fick krypa ner i gruvhål för att försöka hitta stenar som innehåller guld. Hans fynd utgjorde familjens enda inkomst. Och pojkarna i Afrika som SÅLDES av sina mödrar till fiskare och sedan
fick arbeta fruktansvärt för dessa fiskare och barnuppköpare. Jag tänkte man skulle visa de här filmerna för
svenska skolbarn för vad de här barnen, pojkarna, mest längtade efter var att få gå i skolan!!!

Jag förstår ingenting, kvinnor som efter klimakteriet får östrogen mot klimakteriebesvär får lättare bröstcancer
men yngre kvinnor påverkas inte av sin östrogenproduktion. Var finns logiken?  

Tyvärr är tvåans fantastiska program Impressionisterna slut i och med i dag. Vilket underbart och intressant program, som till stor del bygger på verkliga dokument. Att få se dessa stora numera världskända konstnärer
kämpa för sin konst och bara möta oförståelse och förakt var ju häpnadsväckande. Deras tavlor säljs nu för mångmiljonbelopp och konstnärerna som en gång målade dom kämpade för mat för dagen. Programmet var oerhört skickligt gjort och något som var särskilt givande var ju när man såg konstnären, dvs skådespelaren,
måla av ett landskap eller annan miljö så fick man strax efter se tavlan som ju finns än i dag. Man lärde sig ju mycket om konstnärerna på ett härligt och lättfattligt sätt. Britterna är skickliga på att göra historiska filmer som
både är njutbara och spännande men också lär en mycket om historien. Men jag tycker att det visas alltför få konstprogram på teve, som ju är ett verkligt media för konst. Det visas däremot mycket konserter men musik kan man ju blunda till och musik är bakgrunden till nästan alla övirga program som visas. Nej, låt oss se mera
om målningar som gjordes för längesedan och som ju fortfarande finns kvar. Det går säkert att få sådana
från England.

Själv håller jag inte med om att i alla fall inte jag läser noga och långt  via nätet. Är det något intressant att läsa printar jag det först och kan sedan i lugn och ro läsa texterna. Att sitta och stirra på en dataskärm är både jobbigt och tror jag skadligt så småningom i alla fall för ögonen. Men enl DN:s artikel har Amerikanska Poynter Institue
undersökt läsarna av både tidningar och nätmedier genom att mäta hur ögonen rör sig över tidningen eller skärmen och man fick fram att när de som läser på nätet valt en text så läser de oftare en tidningsläsaren till
slutet!! Hela 77 % läste klart! Fan tro´t . Men i undersökningen fann man också att det finns två sätt att läsa:
metodiskt eller skannande. Den metodiske läsaren läser systematiskt sida upp och sida ner, den skannande hoppar mellan rubriker och bilder och läser en bit text här och där. Då förstår jag att jag är den skannande typen.
Och undersökningen kom också fram till att 75 % av tidningsläsarna är metodiska (tror jag det) och bara 50 %
av dem som läser text på nätet. Därför borde konstruktörerna av nätsajter ta hänsyn till detta och kanske borde
de skapa en sajt för de metodiska läsarna och en annan för de skannande läsarna. Det ska bli kul att se hur det går.

Efter nästan 4 timmars tillvaro med målargruppen och framför staffliet så är det härligt att komma hem och slänga sig i tevesoffan och att se men framförallt höra American Idol på fyran. Den här gången, tis 17 april, var det ju också mera njutbart för nu börjar man bara få höra dom bästa. Ikväll var det killarnas tur. Kul är förstås att höra juryns bedömning av prestationerna, speciellt då Simon Cowells från England. Programledaren Ryan Seacrest är härlig när han kritiserar Simons hårda omdömen, det hettar verkligen till. Men Simon vill vara ärlig påstår han och det är klart för snälla bedömningar kan ge förhoppningar om karriär som inte kommer att bli av. Men som sagt härligt avslappande och njutbart att halvligga och lyssna till.
 

Nyfikna jag skulle nog gärna vilja läsa dessa listor om alla dessa olyckliga människor som i god tro att gå ombord
på världens säkraste fartyg fick mista livet genom denna båt. Filmen "Titanic" blev ju oerhörd berömd men jag
reagerade på att den var gjord så orealistisk. Den kvinnliga huvudpersonen kunna i nästan timmar vada omkring
i fryskallt vatten utan att det verkade beröra henne och likaså var det med alla personer som efter det fartyget sjunkit låg i oändlighet ute och flöt i det iskalla vattnet. Dom hade inte överlevt länge om det varit verklighet.
Och när jag läste om hur filmen gjordes. Huvudpersonerna stod inte på ett fartyg ute i havet, dom stod på
en teaterkuliss dvs en byggd för och inte vatten så långt ögat nådde. Det lades på efteråt. Hur ska skådespelarna
då kunna spela att dom befann sig på en sjunkande båt som låg i detta dötligt kalla vatten. Nej, jag jublade inte som alla andra åt filmen tvärtom så störde mig detta sätt att spela in en film oerhört. Men jag skulle vilja
läsa listorna och fundera över alla dessa människor som dog med Titanic.

Ett helt år har man slitit varje tisdag med att måla, 10 st kvinns i olika åldrar, och idag lördagen den 14 april var det dags med VERNISSAGE. Jag var skeptisk, hur skulle dagen bli, flera av mina vänner hade ringt återbud till att komma. Mina målarkompisar är jätteduktiga. Vi började som vanligt med champagne för att komma i säljstämning.
Så började tittarna droppa in. Skulle dom köpa en tavla eller ej? 60 minst var till salu. Plötsligt dök en bekant till mig upp. Hon funderade på att köpa och ge bort. Men nej hon ångrade sig och köpte några av mina vykort istället.
Framåtkompisarna slog klorna i besökarna för att informera dom och få dom att köpa. Jag orkade inte med fjäsk.
Gick hem en stund för att äta lite. Kom tillbaka o träffade flera oförutsedda vänner, jätteroligt. Men inte hade dom någon köplust inte, köpte inte ens vykort. Dock kom en fd kompis med violer i kruka och ett vackert av henne handgjort kort. Dessutom köpte hon ett av mina vykort. Uppmuntrande. Sedan dröp flera vänner och bekanta in.
Och så plötsligt ropade man på mig, någon ville köpa en av mina tavlor, jag blev helt förvirrad och visste inte hur man gjorde när man sålde, bad en erfaren konstnär om hjälp. Gud vad jag gjorde bort mig. Ett okänt gulligt ungt par ville köpa. EN KUL VERNISSAGEDAG. För den som säljer får pondus i gruppen.

Fast kvällen är sen, måste jag få på det här sättet visa min uppskattning av rubr teveprogram. först och främst
Planet Earth, vilken film, så intressant, så skickligt gjord, vad man lär sig om vår planet och så den sorglustiga
filmen Sista ordet, en film om den hade varit dokumentär hade fått ödesdigra konsekvenser och så kvällens program om den ryska staden som inte längre finns. Man blir förbluffad hur folk kan leva under dessa speciella
konsekvenser. Hur skulle man fått en aning om det om inte teve hade funnits? Och så onsdagens program i tvåan, vars första avsnitt jag tyvärr missade, men oj vad jag lärde mig genom den här filmatiseringen om dessa konstnärer. Vad man lär av dramatiserad kunskap, det är ju mycket lättare att sätta sig in i historien. Nu är förstås britterna specialister på att göra historiska program trovärdiga. Antagligen gör dom mycket research och ser till att allt kan stämma, inte bara miljö och kläder utan även sättet att vara, att äta, dricka, gå och tala. Till slut alltså
TACK TEVE FÖR ATT NI BERIKAR MITT LIV även om jag förstås tycker att man inte ska leva sitt liv via teverutan.

Bit inte på naglarna, då kan det gå för er som för mig som i gårkväll bet inte bara av nageln utan också en framtand!! Och hur ser man ut utan en framtand? Fasansfull. Det blev att skrapa ihop pengar och ge sig av till tandläkarjouren och sitta där i nästan 3 timmar. Men jag hade tur, jag fick en helt underbar tandläkare + dito tandsköterska. Och jag kom att tänka på en artikel jag läste för ett tag sedan, att äldre och sjuka invandrare
skulle få vårdpersonal som talade deras eget språk, vilket förstås skulle göra dem tryggare. Men då undrar jag,
får äldre svenska vårdtagare begära samma sak? Det är nog inte så. Minns en äldre släkting som behövde hjälp mitt i natten men när hon fick se den främmande personen som inte förstod ett dugg vad min sjuka släkting sa
och vice versa sprang upp och ut ur lägenheten ut på gatan skrikande! Men i dagens läge är det väl svårt att
alla äldre svenskar kan få hjälp utan att anlita människor som inte kan språket.  Undrar hur länge äldre svenskar ska få diskrimine

Jag såg ine hela programmet, bara den senare hälften, och alla med mig som såg programmet tyckte väl att det var fasansfullt!! Vad den tjejen varit med om i sitt unga liv var ju så fruktansvärt så man orkade knappast höra.
Man hoppas ju innerligt att hon nu får en  harmonisk tillvaro men kan hon någonsin bli kvitt minnena från det hon varit med om? Men till min stora överraskning svarade hon på reporterns fråga i slutet: Vad tycker du om din pappa? Man hade ju väntat sig svaret: Jag hatar honom men nej tvärtom svarade hon: Jag älskar honom!!!
Och också mamman som övergivit henne så grymt sa hon att hon älskade. Detta lärde mig en hel del, för jag
kan inte fatta att ett barn kan känna så för en förälder efter en sådan behandling.

Nu gäller det att vernissagen på lördag 14 april går bra, 10-årsjubileum, för 10 kvinntimmer i olika åldrar, men hu vad man blir trött på allt tjafs innan. Höll nästan på att gå från mötet igår efter l0 år pga dumma förslag. Och så
kommer ju då DN på morron med nästa uppmaning: ÄT FISK så slipper du (ev) Alzheimer. Roligt att läsa för en som inte äter fisk. Förra veckan skulle man inte äta kött och absolut inte korv för då riskerade man att få bröstcancer. Vilka underbara besked. Man kan bli urilsken för mindre. Ibland har man mer än Tycho Brahedagar, dvs otursdagar. Ack ja.

Kan inte glömma filmen och skulle gärna vilja se den med Greta Garbo men kan inte fatta hur hon kunde spela den rollen som Mrs Fane. Norma Watts var ju som klippt och skuren för rollen. Jagar nu en video med Greta Garbo
men den finns visst bara i USA och är svindyr. Läste några bloggar idag som var mycket positiva till Kärlekens slöja som den kallas på svenska men en tyckte inte den var "up-to-date"! Nej, handlingen utspelar sig ju på 1920-talet för nästan l00 år sedan MEN människor är sig lika århundraden igenom, dom älskar och hatar på samma sätt. Somerset menar emellertid att våra livsöden har visserligen samma varp men garnfärgerna är olika placerade, därför blir våra livs vävnader olika, många har turen att få en vävnad med idel glada färger och andra mörka och svarta och svåra. So it is and I believe him

Skönt vara ledig en snöig annandag påsk, eller hur? Då kan man ägna sig åt intressant läsning och då rekommenderar jag den i början av 1900-talet (l00 år sedan!) kände men av kultureliten inte särskilt uppskattade författaren Somerset Maugham. Men läsarna gjorde det och hans böcker gick åt som smör. Oc h nu är han som sagt aktuell igen med filmen "The painted veil". Det är tredje gången denna bok av honom med samma namn filmas och jag tycker den fascinerar oerhört om man kan se bakom handlingen och vad Somerset Maugham menade med boken och med alla sina böcker. England har ju också en fantastisk förmåga att återskapa gamla miljöer, dom gör nog en väldig research för det. Det är ju inte bara kläderna som ska passa utan även språket och sättet att uppföra sig. Det är vi svenskar urusla på, när vi gör t ex teveserier från äldre tider, så uppför sig skådespelarna som om dom agerade i nuet. Dåligt menar jag. Själv ska jag försöka skaffa videon med Greta Garbo, som spelade i en version av The painted veil, "Den brokiga vävnaden" som den korrekt hette då. Men jag kan också rekommendera S M:s bok
"Summing up" som verkligen är givande.

Påskaftonen avslutades delvis med  sista avsnittet av Lögnens pris som delvis sågades av kvällstidningarnas teverecensenter till min ilska. En av recensenterna hade delvis rätt när hon skrev att avsnitt nr 2 innehöll mindre skräck och mera spänning. Deckarkritiska jag tyckte att innehållet i sista avsnittet var spännande och ovanligt.
Det jag dock hela tiden reagerade mot var Anna Björk som den som hade den kvinnliga huvudrollen. Henne trodde man inte på. Hur skulle denna späda varelse kunna släpa in en jättestor karl i sin bil osv.  Valet av skådespelerska
var helt fel. Men slutet var verkligen finurligt för Lögnens pris avslöjades ju inte, man kunde bara ana.  Mer sådana deckare på svenska! Och tack till manusskrivaren, 

Egentligen ser jag inte på svenska deckare, tycker ofta att dom är taffliga. Nu kom det emellertid en svensk ny sådan och efter att ha diskat efter Långfredagens gäster så satte jag mig för att kanske ändå titta på den.
Lasermannen av samma manusförfattare var ju så bra att den fick pris. Och oj vad jag blev imponerad och rädd.
Den var verkligen kuslig trots vänliga svenska miljöer även om jag hängde upp mig på slutet av första delen.
Andra delen kommer i morron och den kan man bara inte missa. Blir jag amerikansk-och engelskdeckarälskare
inte besviken då så får jag ta tillbaka allt vad jag tänkt och sagt om svenska deckarförfattare.

Ja, jag äter kött varje dag och jag har opererats för bröstcancer. Därför känns det extra jobbigt att läsa att detta
att man äter kött skulle vara orsaken till sjukdomen. Men jag tror inte på det. Har inga kvinnor som är vegetarianer
fått bröstcancer? Det skulle man gärna vilja veta. Nej, trots alla miljarder som plöjts ner till forskning av bröstcancer har INGEN ännu kunnat förklara orsaken. Man påstår att det kan vara östrogen som utlöser
det hela men jag vet inte. Jag tror inte att östrogenet ligger bakom, då skulle ju inte så många äldre kvinnor
få bröstcancer. Tänk om man kunde få någon statistik på bröstcancer hos kvinnor som inte alls äter kött. Det skulle vara mycket intressant.

Blev besviken jag som gärna vill tro på parapsykologi när kvinnan som spår i tarotkort skulle testas och ev vinna l00.000 kr om hon kunde gissa rätt på 12 böcker av 15 gömda i olika kartonger. Hon visste titeln på de olika böckerna men inte i vilka lådor de låg förstås. Och hon gissade inte rätt på en enda!! Så det blev inga pengar.
Vad säger nu det? Jo, man ska vara försiktig att betala pengar för att gå till en spåtant.  Jag skulle ändå vilja
se på något experiment där tankeläsning förekommer och bevisas.

Det var med häpnad och beundran jag läste Peter Wolodarskis artikel om fastighetsskattens borttagande i DN idag. Tidigare trodde jag PW var ung och oerfaren och skrev utifrån det men han visar sig åtminstone med sin artikel idag väldigt klok och man tycker synd att inte en sådan person sitter i regeringen. Regeringsmedlemmar menar jag borde både vara intelligenta och kunniga men så är inte alltid fallet. Tyvärr.

Top Model är en egendomlig tävling. Alla tjejer som är missnöjda med sitt utseende borde se på denna tävling.
Där gäller inte vanliga skönhetsideal utan de snyggaste tjejerna röstas ut först ur tävlingen och de i mitt tycke i alla fall fulaste får vara kvar. Skönhet gäller inte för toppmodellerna that´s for sure. Men vad juryn går efter övergår mitt förstånd. Men efter skönhet söker dom inte.

Jag undrar varför Kappahl har satt sig i den här situationen. Och med det menar jag varför i all världen måste man
trycka tröjor med dödskallar? Som barn ska ha på sig. Urdumt, det finns väl andra motiv som kan vara lika spännande och som inte utmanar någon, eller? Vi reagerar när ungar beter sig våldsamt men blåser ju själva
under ett sådant beteende. Låt Hell Angels behålla sina dödskallar. Småkillar klarar sig nog bra utan.

Vad är det som gör detta lilla land så skickligt på att skapa fina teveserier? I vilket fall som helst så misslyckas
sällan Danmark med sina teveserier. Som Anna Pihl, en s k polisserie, som går på fyran på måndagar. Vilken
äkthet, det är nästan som man ser en dokumentär. Många kvinnor känner nog också igen sig när allt går snett,
som t ex i måndagens avsnitt där Anna gör allt för sin bror men misslyckas, samma dag gör hennes visserligen
snygge men drummel till pojkvän, som hon älskar slut och ändå måste hon ta sig samman och jobba som vanligt som förhandlare i ett otäckt gisslanmål. Danskarna är som sagt oerhört skickliga på att göra utmärkta filmer och teveserier som berör. Man kan undra varför. Kanske beror deras guts från andra världskriget då deras anhöriga
fick lida svårt under tyskarnas invasion. Jag tycker att vi svenskar är mycket mesigare och finner oss i allt.
Vi skulle aldrig ha vågat publicera teckningar som Danmark gjorde med de konsekvenser detta fick för landet ifråga.

Läser i DN idag om som den som i tyska media kallades "terrorskolan", dvs Rütliskolan i stadsdelen Neukölln i Berlin, då lärarna för ett år sedan slog larm om skolans stora svårigheter till politikerna. "Terrorskolan" löd rubrikerna i media och journalister från hela Europa ringde och ville veta vad som stod på i denna skola. Denna uppståndelse och uppmärksamhet blev ett uppvaknande för skolan och dess till större delen jobbiga elever. Så nu ett år senare hade Rütliskolan öppet hus och återigen strömmade journalister till skolan. Åttendeklasserna sålde kaffe och kakor som dom bakat själva och utanför skolan spelade skolbandet. Rektorn blev intervjuad gång på gång.
Men hur hade detta underverk gått till? Jo, efter uppståndelsen i media året innan samlades elevrådet och tillsammans med ansvarig skolpersonal startades en mängd projekt som boxning, dans, eleverna startade egna företag som ordnade med en kafeteria. Man tryckte upp t-tröjor med skolans namn m m. Vidare anställdes personal som kunde både arabiska och turkiska, eftersom 80 % av de drygt 200 eleverna har invandrarbakgrund.
Detta att invandrarbarn får personal som talar deras hemspråk tror jag är väldigt viktigt men det ska vara personer
som verkligen inser betydelse av sitt yrke och kan ge barnen en kick att uppföra sig för att komma någon vart i samhället. Men Rütliskolan är en sk Hauptschule och den står längst ner på skalan av det tyska tredelade skolsystemet. Detta lär dock vara svårare att ändra på.

Med sin artikel med rubriken "Mediernas intimisering skapar karikatyrer som fjärmar makthavare från vanligt folk"
och hennes underrubrik är "Narcissism" och det är ju det det handlar om i dagens värld och detta att vilja bli sedd
av så många som möjligt hör ju till vår tid inte minst via dokusåporna. Men tevemediets öppenhet är fiktiv och den
kan ju dölja lika mycket som den visar, dvs man kan manipulera hur som helst av vad som ska visas genom klipp, förstoringar och inte minst utlämningar. Att visa sig eller visas i teveljuset kan kosta mer än det smakar. Det har nog många fått erfara inte minst exstatsministern Göran Persson, som med all säkerhet inte var beredd på de reaktioner som programmet skapade.